Idag har jag jobbat hela dan, förkyld och trött, sen hade vi besök en stund, för att sedan skynda oss iväg och storhandla inför Jörgens 45-årsdag på lördag. Fick fixa lite presenter också. Sen hem igen och äntligen gå en promenad med mina sötnosar. Men jag klagar inte, jag är så glad att jag orkar ha fullt upp, det är ju det som är livet. Jag tänker på min goda vän som har drabbats av bröstcancer endast 32 år gammal, och med två små barn.Jag har ju själv varit i hennes situation och vet hur lite allt annat änatt få ha sina nära och kära och få vara frisk,betyder.Det är så sant att den friske har många önskningar, den sjuke bara en. Men jag är säker på att hon ska fixa det här, även om det blir jobbigt, man klarar mer än man tror. Och om du, K, läser det här så vet du att jag sänder många positiva tankar till dej, och kramar.